Pojken som kallades "det"



När jag kom hem så väntade dena fina saken på mig i hallen, skitaglad!
Har inte börjat sy någonting men har försökt lära mig den lite, därför ville jag inte starta datorn som bara skulle distrahera mig..
Men sen hade jag ingen lust ändå, så läste ut de sista 100 sidorna i "Pojken som kallades det".
Det är en hemsk bok, och jag kan inte förstå att sådant händer, men ärligt talat - jag gillade inte boken alls.
Jag gillar psykiska böcker, och jag trodde verkligen att detta var en av dem, har ju inte ens vågat läsa den innan, och så läser jag den och känner ingenting.
Jag gillade inte språket i boken alls för jag kunde inte komma in i den, jag kunde fick inga känslor av den, jag kunde inte känna varken glädje eller sorg, läste den helt likgiltligt.. Missförstå mig inte nu, det som händer är skithemskt och sjukt och allt, men boken var inte i min smak bara.
Och jag gillar inte att man inte fick veta VARFÖR.
Först underbar mamma och sen ett monster, det berodde inte på alkoholen och jag vet att hon var psykisk sjuk men någon anldening måste det väl ha funnits till varför hon valde David att avsky och rentav ville ha död, och inte någon av de andra? Hon avskydde dem också ett tag men blev sedan en riktig mamma till dem? Fattar inte..
Någon som har läst den?
Kommentarer
Postat av: Sabina

Jag har också läst den boken. Och jag håller med dig, det är väldigt hemska saker han varit med om men i boken så känns det liksom som att det fattas något?

Jag undrade också varför mamman valde just David. Man får bara reda på att hon hade psykiska problem och en svår barndom själv, men inte varför hon valde just honom av alla barnen.

2010-01-22 @ 16:04:15
URL: http://sweetfairyfloss.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback