Auschwitzresan - Dag 3 - Del 2 [Birkenau]

Efter att båda grupperna (den med svensk & den med engelsk guide) hade mötts igen gick vi och åt, hamburgare och pommes. bör nämnas att vi åt pommes varenda dag där, hehe.. Iallafall.
Jag kände mig som en sten enda tills vi kom till andra delen av vår klass och när jag såg mina vänner gråta, då började jag också lite.. Det kändes bra att få krama om någon och hålla en hand, det kändes som att det var här och nu allting var verkligt.

Mitt naturliga sätt att hantera saker som är känsliga för mig, det är att skämta. Det var riktigt jobbigt att gå där inne, för jag kunde ju liksom inte helt plötsligt dra ett skämt om alltihop, det är verkligen ingenting att skämta om, det skulle jag aldrig göra. Kanske var det därför jag inte kände någonting? Jag visste helt enkelt inte hur jag skulle reagera, hur jag skulle ta allting till mig, därför kanske min kropp stängde av helt enkelt? Jag vet inte, det var bara en tanke som kom upp precis..

Vi åkte vidare mot Birkenau, och det första man såg var den stora Dödsporten. Jag fick ingen bra bild på den, men jag tror nog att vi alla vet exakt hur den ser ut.

Om man följde blicken över rälsen kunde man se en vagn stå där inne. Ingen stor, men där kunde man pressa in mellan 150-190 personer i flera dagar, knappt några fönster.. Vi var ett tjugotal, och bara vi skulle varit för många.

Jag har redan skrivit det en gång, sagt det en miljon, men det kändes som att gå runt bland kulisser.
Jag försökte tänka mig SS-män springa runt där, judar och andra fångar gå där.. Jag kunde bara inte. Jag kan inte tänka mig det, att folk varit så grymma, och att det finns folk som förnekar? Det är sjukt.
Och Dr. Josef Mengele, att han ens kallade sig doktor.. Tänk alla tvillinar, alla dvärgar.. Alla som var lite annorlunda, de skulle det exprimenteras på..


En kvinna hade på sin födelsedag fått av en vän, ett litet toalettpapper. Det var den bästa presenten hon kunnat tänka sig..

Vi skulle egentligen få gå in i en barack, men det blev inte. De har blivit så slitna att det var avspärrat där.


På bild 1, ser ni alla skorstenar i tegel? Hur många som helst var dör, skorstenar utan hus. Där stod baracker förut..
På bild 2, det är en likvagn. Man slängde upp alla som dött i den.


En stuga. Hann inte fota från sidan, men där fanns iallafall "sängar", eller britsar..


Vakttorn.


En gammal gaskammare, tyskarna själva sprängde den för att dölja spåren efter vad som hänt. Den var riktigt stor..
Vi tände ljus och hade en tyst minut för alla som blev offer för den..






Till vänster - dusch-huset. Til höger - "Kanada". Där fanns den plats där alla fångarnas saker samlades och sorterades o.s.v. Ser ni den svarta klumpen? Kolla nästa bild.


Saker i järn som klarat sig. Saxar och bestick bl.a.


På insidan av dusch huset. Golvet var orginal så man fick gå på glasgolv så det inte skulle förstöras.
De gick in, de skulle klä av sig för de skulle rakas, både män och kvinnor samtidigt. Överallt. Det gick snabbt och många skadades i denna processen. Nu fick de även sina namn ersatta av nummer som tatuerades in i huden på dem.
De kom in till duschen, ett par hundra på samma gång. De blev avsköljda i antingen kokhett eller iskallt vatten, de fick inga handdukar, inte tvål heller. De gick in till nästa rum där de skulle torka. De fick vänta, kalla och blöta i ibland flera timmar innan de fick sina nya "kläder". Såg mer ut som pyjamaser, och de var riktigt tunna.


Detta fanns såklart inte på den tiden, men här fanns flera väggar proppfyllda med foton. Familjefoton, vardagliga foton, foton på barn, mammor, pappor, mormor,morfar, farmor, farfar... Bror, syster. Helt vanliga människor..


Vi stod vid nästa gaskammare, den var också sprängd. Det var så många männsikor som gasades att alla blev inte brända i kammaren, man fick bänna dem utanför i öppna eldar. Här gick man i proncip på människoaska..


Gaskammare.


Minnesljus och tyst minut igen.





Det var allt. Jag har en massa fler bilder såklart, men jag tänker inte lägga upp fler här..
Det var en resa som var otroligt rolig, hemsk, sorglig, jobbig.. Det finns så många känslor för vi gjorde så mycket, men trots allt det som var hemsk var det värt det.
Jag kommer aldrig glömma detta, jag ska ta min tid för att smälta det, och detta är någonting alla verkligen borde se med egna ögon.. Det får verkligen inte hända igen.
Jag vet att det sker folkmord nu också, men inte så här organiserade. Oavsett, vi är alla männsikor, samma ras.. Vi ska hjälpa och acceptera varandra, hat är så onödigt..

Vila i frid, alla som dog på grund av Hitler och nazister.
Kommentarer
Postat av: emma - 18 år & gravid

Också varit där, går inte att förklara känslorna man känner när man går runt och ser allt.. Trodde dock inte att man fick fota där.



Kram

2010-03-14 @ 10:42:07
URL: http://emmasc.blogg.se/
Postat av: Hanna

Rest in peace

2010-03-14 @ 13:45:49
URL: http://hrosen.blogg.se/
Postat av: E M M A W A E R N H O L M

jag har nyss vart där jag med.. ;/

2010-05-25 @ 18:35:50
URL: http://sommarnerden.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback