Vill bort. New York 2012-2013?

Jag är så ostabil just nu, det är sjukt.
Jag måste komma bort, jag orkar inte ta tag i mitt liv. Ta tag i mig själv. Det är så mycket jobb med det vet ni. Speciellt om man har sina kretsar i Helsingborg där Alla känner Alla. Jag tog bort C från fb för att jag inte pallade se honom bli taggad i en massa bilder och för att slippa se honom online och veta att han inte tänkte skriva, men vad händer? Jo de har börjat umgås med alla mina gamla klasskompisar typ, han är på förstasidan hela-fucking-tiden. Det sårar mig att inte vara saknad när han är det. 

Och vet ni vad jag hatar mest? Att detta handlar inte ens om honom. Inte egentligen. Inte längre. Jag vill bara ha en anledning att vara ledsen. Eller? Jag känner mig aldrig bra nog, jag vet att alla alltid lämnar en, men ändå hoppas jag alltid, och alltid blir jag lika besviken. Jag börjar väl inse hur sorligt livet är eller något. Det handlar liksom inte om att han lämnade mig, utan om att alla tillsist gör det. Det känns som att jag inte är menad att vara med någon.. Jag är menad för något större. Men det känns inte ett piss bättre av att tänka så, för tänk om jag misslyckas med allt? Kärlek och dessutom karriär? 

Jag vill bort. Men jag är rädd att folk glömt bort mig när jag kommer tillbaka då.. Att mina bästa vänner inte ska palla vänta på mig utan gå vidare och glömma mig.. 

Jag har bestämt mig nu att jag ska utomlands ett år. 2012. Det svider som fan med pengar men får söka stipendium och berätta om mina storslagna drömmar, det borde väl gå? Kanske. Jag skiter i om rektorn säger att det inte går, jag har hittat EF International Academy som erbjuder IB i New York och jag vill. Det är dyrare än att bara åka iväg och plugga "vanligt" för detta är att plugga På Riktigt med betyg som Gäller. Men vet ni? Jag har aldrig velat någonting så mycket! Det skulle göra det lättare att komma in på toppuniversiteten också och man får livserfarenhet och kontakter. Och ett nytt liv om man tröttnat på det man har, vilket jag gjort sedan en lång tid tillbaka. 

Det är vad det handlar om.
Jag är trött. Så himla trött på att bara kämpa hela tiden, men att inte komma någonstans. Två steg fram, tre bak. Jag är trött på det.
Bildkälla.
Kommentarer
Postat av: Lee

Jag känner igen mig så mycket i vad du skriver, verkligen. Det är exakt samma med lilla mig i Malmö. Även jag har tittat på International Academy i New York, det finns inget jag hellre vill!

Kostar som skjortan gör det, men jag ska fan gå där nästa år. Tänk att bara kunna åka iväg på resande fot för att plugga, bevisa att man klarar sig själv. Vännerna kommer vara kvar, det lovar jag dig att dom kommer vara. Jag fanns iallafall kvar för min finaste vän.

2011-10-24 @ 13:27:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback